En rörledning genom många länders vatten
En av de unika aspekterna i Nord Stream-projektet är dess gränsöverskridande karaktär. Ledningen går genom Rysslands, Finlands, Sveriges, Danmarks och Tysklands territorialvatten och/eller exklusiva ekonomiska zoner.
Det krävdes tillstånd från alla dessa länder innan byggandet kunde börja, så Nord Stream har deltagit i omfattande samråd med vart och ett av länderna för att garantera att gasledningarna uppfyller de nationella lagstiftningarna till alla delar. Förutom dessa fem länder kan gasledningen även påverka Estland, Lettland, Litauen och Polen. De sistnämnda ingick därför också i samrådsförfarandet.
Samråd med nio Östersjöländer
FN:s ekonomiska kommission för Europa antog 1991 en konvention i den finska staden Esbo, en överenskommelse som slår fast parternas skyldighet att utvärdera miljöeffekterna av ett projekt så tidigt som möjligt i planeringen. Esbokonventionen förbinder undertecknande länder att informera och samråda med varandra vid större projekt som sannolikt kan få stora miljökonsekvenser för grannländerna. Det internationella samråd som ägde rum i enlighet med Esbokonventionen hade som mål att ge berörda länder möjlighet att granska projektets potentiella effekter. Nord Stream har sammanställt en omfattande rapport som sammanfattar de gränsöverskridande konsekvenser som gasledningen kan få på miljön, Nord Streams Esbo-rapport. Denna miljökonsekvensbeskrivning främjar ett samordnat förhållningssätt för miljöskydd, och ger allmänheten och andra intressenter möjlighet att komma med synpunkter.
Omfattande analys av Östersjöns ekosystem
Esbo-rapporten beskriver resultaten av flera års omfattande forskning, fältstudier och undersökningar. Rapporten är inte bara en milstolpe i projektets historia – den kunskap som sammanfattas i rapporten ger en grundlig analys av Östersjöns ekosystem och havsbottnen längs ledningens sträckning. Esbo-rapporten är tillgänglig på 10 språk och kan laddas ned från vårt Informationsbibliotek.
Tillstånd för byggnation av Nord Stream-gasledningen
Eftersom Nord Stream passerar genom Rysslands, Finlands, Sveriges, Danmarks och Tysklands territorialvatten och/eller exklusiva ekonomiska zoner krävdes tillstånd från samtliga dessa fem länder.
Samtliga tillstånd som krävdes för att påbörja byggnationen hade erhållits i februari 2010. Andra länder runt Östersjön skulle också kunna påverkas av den planerade verksamheten varför de internationella samråden även inbegrep Polen, Litauen, Lettland och Estland. En förutsättning för att ett land ska ge sitt tillstånd är att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i enlighet med den nationella lagstiftningen har upprättats. De storskaliga undersökningar och studier som Nord Stream initierat och genomfört av Östersjöns botten och ekosystem utgör grunden för respektive lands MKB.
Ett åtagande att minimera miljöeffekterna
Syftet med en MKB är att identifiera, förutsäga och utvärdera tillvägagångssätt för att minska eller eliminera ett planerat projekts potentiella konsekvenser på den biofysiska och sociala miljön. Exempel på åtgärder som minskar effekterna är att undvika känsliga platser, schemaläggning av anläggningsarbetet för att undvika sjöfåglarnas häckningsperioder och fiskarnas ynglingsperioder, samt användning av kontrollåtgärder för att hantera sedimentspridning.
Miljökonsekvensbeskrivningar upprättades för varje land genom vilka rörledningarna dras och där det krävs ett tillstånd för anläggning och drift. I början av mars 2009 hade Nord Stream lagt fram MKB-rapporter enligt de nationella ansökningsförfarandena. Rapporterna bygger på omfattande miljöstudier. Nord Streams Esbo-rapport överlämnades till myndigheterna i de fem länder genom vars vatten ledningen dras, och i övriga länder som kan komma att påverkas av projektet.
I linje med avtalen med ansvariga myndigheter i Östersjöregionen har Nord Stream även etablerat ett omfattande miljökontrollprogram som startade samtidigt som ledningen började byggas i april 2010. Programmet pågår fram till och med 2016.
